Ovisheten om att inte veta
Ikväll var vi hemma hos min mamma och åt middag, en jätte trevlig kväll.
Utan minsta förvarniing så visar det sig mot kvällens slut att det inte är så bra som vi alla trodde att det var.
Mamma säger att det sticker i armen, den domnar och ja något är ju fel.
Det slutar med att jag kör henne och ska möta upp en ambulans, allt jag vet är att symptomen liknar en hjärtattack :( Ambulanspersonalen säger att dom inte vet vilket sjukhus dom kör henne till...Det är det sista jag får höra innan jag lämnar min mamma i deras bil.
Minst 1000 tankar flyger genom kroppen innan jag ens hinner hem och jag vet ju fortfarnade inte var hon är eller vad som är fel :(
När jag kom hem börja jag ringa till olika sjukhus för att hitta henne, alla sjukhus i Sthlm`s och Uppsala län säger att det inte finns någon patient med det personnr:et. Inte på något sjukhus alls på två län, samtidigt som jag vet att det var två timmar sen jag vinka av henne i en ambulans.
Klart jag blir orolig och förstår inte alls vad som händer, ringer till slut 11414 och får prata med en jätte snäll tjej Fanny som lovar att kolla upp sjukhusen om hon kan få fram något.
Minuter efter får jag äntligen ett sms från min mamma om var hon är och hur hon mår. Tro på fan att hon ligger på Danderyd, som jag har ringt till två gånger och fått ett nej!!!
Det är ju helt vansinne att man på två timmar pluss bilfärd inte ska kunna få veta var sin sjuka mor finns.
Fanny på 11414 var iaf helt underbar ringde upp henne och tackade för hjälpen men att jag hade fått tag på henne.
Så nu sitter jag hemma och vet var hon finns och hur hon mår.
Jag vet att hon har läkare där som kan hjälpa henne, men helst vill jag bara få ett samtal om att jag kan komma och hämta hem henne.
Jag älskar min mamma och ett sjukhus med dom här symptomen är inte rätt ställe eller rätt tid för henne!
Nu vill jag ha hem henne och en rättställd diagnos, så vi därefter kan lösa allt bit för bit.
Min underbara mamma <3
Krya på dig bukett via blogg / Madelen Linn Julia & Patrik.
Nu ska jag försöka vila lite och hoppas att höra från läkarn under natten så jag vet vad som händer.
Puss på er
/Madelen
Utan minsta förvarniing så visar det sig mot kvällens slut att det inte är så bra som vi alla trodde att det var.
Mamma säger att det sticker i armen, den domnar och ja något är ju fel.
Det slutar med att jag kör henne och ska möta upp en ambulans, allt jag vet är att symptomen liknar en hjärtattack :( Ambulanspersonalen säger att dom inte vet vilket sjukhus dom kör henne till...Det är det sista jag får höra innan jag lämnar min mamma i deras bil.
Minst 1000 tankar flyger genom kroppen innan jag ens hinner hem och jag vet ju fortfarnade inte var hon är eller vad som är fel :(
När jag kom hem börja jag ringa till olika sjukhus för att hitta henne, alla sjukhus i Sthlm`s och Uppsala län säger att det inte finns någon patient med det personnr:et. Inte på något sjukhus alls på två län, samtidigt som jag vet att det var två timmar sen jag vinka av henne i en ambulans.
Klart jag blir orolig och förstår inte alls vad som händer, ringer till slut 11414 och får prata med en jätte snäll tjej Fanny som lovar att kolla upp sjukhusen om hon kan få fram något.
Minuter efter får jag äntligen ett sms från min mamma om var hon är och hur hon mår. Tro på fan att hon ligger på Danderyd, som jag har ringt till två gånger och fått ett nej!!!
Det är ju helt vansinne att man på två timmar pluss bilfärd inte ska kunna få veta var sin sjuka mor finns.
Fanny på 11414 var iaf helt underbar ringde upp henne och tackade för hjälpen men att jag hade fått tag på henne.
Så nu sitter jag hemma och vet var hon finns och hur hon mår.
Jag vet att hon har läkare där som kan hjälpa henne, men helst vill jag bara få ett samtal om att jag kan komma och hämta hem henne.
Jag älskar min mamma och ett sjukhus med dom här symptomen är inte rätt ställe eller rätt tid för henne!
Nu vill jag ha hem henne och en rättställd diagnos, så vi därefter kan lösa allt bit för bit.
Min underbara mamma <3
Krya på dig bukett via blogg / Madelen Linn Julia & Patrik.Nu ska jag försöka vila lite och hoppas att höra från läkarn under natten så jag vet vad som händer.
Puss på er
/Madelen
Kommentarer
Trackback
